– Det är dukat bord i allt, det är så häftigt, säger Peja Lindholm.

– Jag blir glad, det är nästan som jag skulle velat vara trettio år yngre och varit elitidrottaren själv. För här finns precis allting, hela tiden. Vi knäpper med fingrarna, så är de här. Om vi tittar bakom glasrutan nu så står där ett helt gäng: fysioterapeut, läkare och nutritionist är här – för att titta på träningen, säger Peja Lindholm.

Över tio år har gått sedan Peking stod värd för sommar-OS 2008. Då vann Kina medaljligan med 51 guld.

Nu är det snart dags igen.

– Mitt uppdrag är jättetydligt. Det är guld som gäller, ingenting annat. Och det har jag sagt till dem att jag är så imponerad över vilken tydlig målsättning de har, säger han.

Peja Lindholm är Sveriges kanske största curlingprofil. Flerfaldig världsmästare, Europamästare och under sina tio år som svensk förbundskapten också flerfaldig olympisk mästare.

När han nu ska ta Kina till samma höjder är manegen krattad.

– Så är det verkligen, så det finns inga begränsningar. Det är skönt som ledare att veta att vi har möjligheterna. Det skapar en trygghet, att vi kan få göra det vi vill, säger han.

Har du någon uppfattning om hur mycket pengar de satsar på curlingen?

– Faktiskt ingen som helst aning. Och det har jag lärt mig i det här landet. I Sverige hade jag mer kontroll över totalsituationen. Jag vet hur det funkar, vilka spelare som finns och var pengar kommer ifrån. Här är det mer uppdelat. Jag har en jättestab omkring mig, totalt 40-50 personer som jag är chef över. Allt från läkare, fysioterapeuter, personliga tränare och massa olika andra assistentroller. Det är så skönt, jag kan bara säga “det här behöver vi”, så vet jag att det är någon som fixar det och de gör ett kanonjobb med det.

Okej, så det här är träningsarenan…?

– Ja, och den här kanske de tar bort nästa år, och de håller på att eventuellt bygga en ny.

Den nybyggda curlinghallen som Peja Lindholm visar runt i ligger i ett gammalt stålverkskomplex i västra utkanten av Peking. Här renoveras gamla fabriksbyggnader till toppmoderna ishallar och vinteranläggningar.

– Det är häftigt när man ser de gamla stålbyggnaderna, så går man upp och så är det toppmodernt med rulltrappor och hissar. Och så bygger de, ja, jag vet inte vad och dygnet runt går byggmaskinerna, säger Peja Lindholm.

Inne i ishallen tränar den nuvarande landslagstruppen: i nuläget 28 stycken till antalet. Kinesisk curling har hittills haft få internationella framgångar, och sporten är liten, för att nästan säga okänd, i Kina. Men det börjar det bli ändring på, berättar en av spelarna, 23-åriga Jiang Xindi.

– Förut, om någon på bussen frågade vad jag sysslade med och jag sade att jag är curlingspelare, så blev svaret alltid: “curling, vad är det?” Nu för tiden däremot kanske de säger: “aha, curling. Visst är det då två personer sopar framför en sten?”, säger Jiang Xindi, som berättar att hon själv hållit på med sporten i elva år.

Elva år. Du måste anses väldigt erfaren?

– Inte då. Jag är fortfarande under upplärning, säger Jiang.

Precis som majoriteten av laget är Jiang Xindi från Harbin i nordligaste Kina. När hon började spela fanns inga särskilda curlinghallar, berättar hon. Men nu för tiden får elever pröva på curling i skolorna.

Peja Lindholms uppdrag är som sagt att ta fram ett kinesiskt landslag som kan vinna minst ett OS-guld. Och det är hård konkurrens om platserna.

– Vi började i augusti med 48 spelare. Nu har vi dragit ner allt eftersom, vi har olika selections och nu är nästa selections jag ska göra är den 15 november. Just nu 28, det kommer bli några färre efter den 15:e. Sen kommer vi ha nya selections så i maj nästa år då kommer de skicka kineser till mig runtom i landet och så jobbar vi med dem fram till början av augusti och då vi gör ytterligare en ny selection och då kapar vi ner till antal jag vill att vi ska ha: två kompletta dam- och herrlag var, samt fyra till fem mixdubbellag, berättar han.

Det låter som att det är tuff konkurrens?

– Det är det och den tekniska nivån på spelarna är väldigt hög, säger han.

För att hålla koll på spelarnas utveckling i den tuffa konkurrensen samlas stora mängder data in. Allt från medicinska kontroller, till hur bra de sover, berättar Peja Lindholm:

– Vi får till och med statistik på deras sömn, för då kan vi se: oj, här har vi ett problem. Vi har spelare som är lite slitna, då får vi göra justeringar. Vi mäter verkligen precis allt, hela tiden, och det går vi dagligen igenom och gör veckorapporter om.

Har du varit med om något liknande tidigare?

– Verkligen inte. Inte ens i närheten, och jag tycker det är bra. Men sen gäller det för oss coacher att hantera det på rätt sätt, det ska vara som ett filter genom oss till vad vi använder, säger Peja Lindholm.

En som varje vecka tar del av rapporterna är ingen mindre än Kinas idrottsminister själv, berättar Peja Lindholm.

– Ministern läser varje vecka och ger mig feedback också, det är rätt häftigt.

Hur känns det att idrottsministern står över axeln och tittar på resultaten varje vecka?

– Det är skitbra, det är så jag vill att det ska vara. För varför ska man kasta in en massa pengar i ett program och sedan tänka “äh, det går säkert bra”. I hans position skulle jag också vilja ha den möjligheten. Jag är bara glad över samarbetet.

Det här med sport och politik i Kina, det går ju lite hand i hand. Det är ju väldigt mycket prestige, hur tänker du kring det?

– Alla människor har alltid ett val, jag tror ju verkligen att idrotten verkligen kan hjälpa till att skapa en bättre värld. Det handlar om allt, rasism till exempel, den baserar sig på fördomar. Om man har ett förhållningssätt som är avståndstagande får man aldrig bort fördomarna. Istället ska man vara med för att se nyfikenheten och “hur tänker de och hur tänker vi”, för att kunna mötas så här. Jag är helt enkelt nyfiken och vill vara med i det här. Jag ser absolut inga problem med det, säger Peja Lindholm.

Kina är ju inte en demokrati, helt enkelt. Hur ser du på att de idrottsliga prestationerna används av en den typen av regering i propagandasyfte?

– Det har jag ingen åsikt om, egentligen. Däremot så skulle jag vilja säga att oavsett statsskick så är det väl bra att varje land är stolt över sina idrottare, det är min kommentar till det hela.

I curlinghallen i Peking pågår träningen på fem banor samtidigt. Truppen tränar 30 timmar, 6 dagar i veckan. Väggarna pryds av stora banderoller med uppmaningar att kämpa mot OS. Trots det tuffa programmet och den hårda konkurrensen har curlingspelaren Jiang Xindi inte prestationsångest, säger hon.

– Jag kan bara göra mitt yttersta att förbättra mig själv och fokusera på det jag behöver göra. Att grubbla över framtiden, vad gör det för nytta, säger Jiang.

Och kanske har hon tagit efter sin nye förbundskapten, för Peja Lindholm har en liknande filosofi.

– Det man bestämmer dig för att göra, gör det till etthundra procent, för det kommer att leda till nya möjligheter som öppnas, avslutar Peja Lindholm.

Björn Djurberg, Peking
bjorn.djurberg@sverigesradio.se

Den bortglömda bragden på lag-VM i Kuala Lumpur

Hitta liknande lyssning

Jörgen Persson

J-O Waldners guldkross

Hitta liknande lyssning

Jörgen Persson

J-O Waldners guldkross