Familjesaga med viss charm i ”The love that remains”

• Den isländska filmen ”The love that remains” handlar om en trebarnsfamilj där mamman är konstnär, pappan fiskare och nu ska bara alla acceptera att de har skiljt sig också.

• Sverrir Gudnason spelar den vilsne pappan i den här berättelsen, skriven och regisserad av Hlynur Pálmason

• Kulturnytts kritiker har sett en isländsk ”Scener ur ett äktenskap”, ett vardagsdrama med viss karg charm.

Titel: The love that remains
Regi: Hlynur Pálmason
Manus: Hlynur Pálmason
Genre: Drama
Betyg: 3 av 5
Går att se: På bio

”The love that remains” är en typisk isländsk familjesaga. Som så ofta i isländsk film spelar själva landskapet en huvudroll. De gräsklädda hedarna, havet med fisket, djuren. Hundarna, hästarna, fåren. Mot denna gräsgröna kuliss rör sig en familj, en mamma, en pappa och tre barn. De lever i ett slags efter katastrofen-tillstånd. Post skilsmässa.

Pappan spelas med ett snett leende av Sverrir Gudnason, hans veckolånga pass på fiskebåten slutar inte längre med ett komma hem. När han vill sova kvar efter en middag i hemmahuset, kastar ex-frun ut honom i blåsten. Och i kantinen på fiskebåten finns inte heller mycket utrymme för någon känslomässig förlösning eller förståelse. Han är helt vilse bland vulkanerna.

Ex-frun, Anna, är däremot en stark och kreativ kvinna, en blond amason, klädd i vindtätt som gör konst i nära samarbete med naturen. Figursågade järnpartier skapar roströda mönster på dukarna hon lagt ut. Hon är både fysiskt och psykiskt starkare än sitt ex.

Det är intressant att studera den här familjekoreografin, hur styrka och svaghet byter plats, hur barnen som så ofta är passiva vittnen till de vuxnas emotioner. Det är en ”Scener ur ett äktenskap” på isländska, men utan onödigt prat. Så där lite förutsägbart kargt och gräsigt men lite väl repliklöst för min smak men ändå med viss charm.