Recension: Filmen ”Past Lives” passar alla romantiker

• Filmen handlar om Nora och Hae Sung som var kära som barn i Sydkorea men skiljs åt när Noras familj emigrerar till Kanada. Ett tjugotal år senare träffas de igen i New York.

• ”Past lives” bygger på regissören Celine Songs egna erfarenheter av emigration och konsekvenserna det fick för hennes relationer. Filmen hyllades på Sundance-festivalen.

• Kulturnytts kritiker Nina Asarnoj har sett ett romantiskt drama om livsval och öde som hon gillat mer för tjugo år sedan.

Titel: Past Lives
Regi: Celine Song
Manus: Celine Song
Skådespelare: Greta Lee, Yoo Teo, John Magaro
Genre: Romantiskt drama
Betyg: 3 av 5

Nora i ”Past Lives” förklarar för sin genomsympatiske, kulturskäggige pojkvän att den där killen som är på besök från Sydkorea, han är verkligen inget hot. Så där som tjejer ibland gör när de drar i gamla kärlekstrådar. Nora och Hae Sung var kära när de var tolv år gamla i Seoul.

I en tidig scen i filmen, står de där i gathörnet och säger hej då för sista gången. På barns vis ändå omedvetna om att de kanske aldrig ses igen. Men Facebook är vår tids parfymerade brev och via skärmen återupptäcker de varandras vuxna ansikten. Nora fullt upptagen med att etablera sig som författare i USA. Och Hae Sung med sina ingenjörsstudier. I filmens nu ses det gamla barnparet igen, när Nora är gift med kulturskägget och Hae Sung väl egentligen inte på allvar tänkt byta kontinent.

Ibland borde man kanske sätta en åldersgräns på kritiker. Den här filmen hade jag älskat vid tjugosju eller trettio, när de stora livsvalen skulle göras. Då hela tillvaron var ett enda utdraget ”Sliding doors” - filmen från 1998 som handlar om den existentiella slumpfaktorn. Missar jag tunnelbanan blir livet på ett sätt, hinner jag in mellan dörrarna, ett annat. Men nuförtiden uppskattar jag inte alls det där bitterljuvt sentimentala som ”Past Lives” frossar i. Det här är en film för dem som fortfarande håller alla romantiska dörrar öppna.