Hon sköts i Farsta centrum: ”Jag träffades av en förlupen kula”

• Kvinnan hade klivit av tunnelbanan i Farsta centrum – hon skulle hem och var i färd med att låsa upp sin cykel. Då kände hon hur hon träffades i knäet.

• ”Jag träffades av en förlupen kula”, berättar hon för Ekot.

• En 15-årig pojke dog och tre skadades i en skjutning i Farsta centrum på lördagen.

Ekot har fått en intervju med en av de tre skadade vid skottlossningen under lördagen i Farsta centrum.

Det är en kvinna i 60-årsåldern som var på väg hem från tunnelbanan. Hon blev träffad i ena benet.

– Jag blev skjuten av en förlupen kula. Jag befann mig kanske tjugo meter från händelsen, utanför Farstas tunnelbaneingång. Jag låste upp min cykel tjugo-trettio meter därifrån. Jag hade skymd sikt. Jag såg bara bussholken och pelare. Jag såg inte vad som hände, säger kvinnan till Ekot.

”Jag kände: Oj, jag är skjuten i knäet”

– Men när jag låste upp cykeln så gick det av omkring fem snabba skott, högljutt. Brutalt. Och mitt i det där så kände jag: Oj, jag är skjuten i knäet. Och jag bara släpper cykel och allting. Nästa tanke är: jag kan inte vara här, jag måste flytta mig till säkerhet. Jag börjar springa, och och benet håller, jag springer tjugo meter runt knuten och genom en passage, så att jag har skydd av en byggnad. Där lägger jag mig på marken och blöder.

Vad tänkte du när det smällde till?

– Jag har lärt mig att känna igen pistolskott. Jag har bott i Farsta länge och jag vet hur det låter vid det här laget, det är inte första gången. Jag hörde det i skogen. Någon provade sitt vapen i en liten skog bredvid mig. Jag vet precis ljudet, jag visste att det var skottlossning. Och ja, jag kände det då, när jag blev träffad.

Tänkte du att det här var riktat mot dig?

– Nej, det tänkte jag inte. Jag förstod att det här var en förlupen kula.

Vad hände sen då? Du var bakom skydd, vad hände sen?

– Jag la mig ner, blodig om högerbenet. Jag ropade åt folk: ring 112, tack. Sen kom det snälla människor böjde sig ner undrade om de kunde hjälpa mig. Ganska snabbt kom polisen och de drog en sån här strypsnara runt låret för att stoppa blödningen (en tourniquet, reds anm). Det var rena tortyren. Den fick jag behålla på under ambulansfärden, ända till akuten, i en halvtimme. Det var ett helvete.

”Fem, högst sex snabba skott”

– Sen blev allting bra. Och jag blev jättebra omhändertagen. Det visade sig att det var inga farliga skador. Knäet var okej. Det var bara mjukdelsskador, muskulärt, alltså. Kulan gick in och ut och ingenting var i vägen. Ingen nerver, inga blodkärl, ligament, inget skelett.

Du skulle bara ställa ifrån dig cykeln – och så händer det här.

– Ja, jag skulle hem. Jag kom från tunnelbanan

Hur uppfattade du skottlossningen? Var det många skott?

– Nej, det var fem, högst sex snabba skott.

Uppfattade du om skotten var riktad mot en eller flera personer?

– Ingen aning. Jag såg ingenting, verkligen ingenting, jag bara hörde och kände att jag var träffad.

Vad tänker du nu om fortsättningen i Farsta?

– Jag är avtrubbad från början. Det var en skjutning i porten bredvid mig, en femtonåring sköt en sjuttonåring i huvudet. Så jag vet inte hur jag kommer känna mig. Jag får se om jag behöver en kurator, den här gången.

Och har du blivit erbjuden den typen av hjälp?

– Ja, absolut. De är otroliga. Vilken bra sjukvård vi har. Det fantastiskt, säger kvinnan till Ekot.