Det här är det konstigaste i tredje Paddington-filmen
Nu kommer den tredje filmen om den föräldralösa björnen Paddington. Den här gången åker han till Peru.
För regin står Dougal Wilson som tagit över efter Paul King som var den som ”uppfann” det nya Paddington-konceptet och gjorde film 1 och 2.
Kulturnytts kritiker Nina Asarnoj har sett ännu en underhållande och välgjord familjefilm men hon saknar Paddingtons extramamma Sally Hawkins, som bytts ut, och den gamla regissören.
Titel: Paddington i Peru
Regi: Dougal Wilson
Story: Paul King, Simon Farnaby och Mark Burton
Genre: Familjefilm
Betyg: 3 av 5
Går att se: Bio
För några år sedan gick ”Paddington 2” om filmhistoriens kanske mest hyllade film, ”Citizen Kane”, på topplistan på kritiksajten ”Rotten Tomatoes”. Det säger något om förväntningarna på trean: ”Paddington i Peru”.
Böckerna om den talande björnen med röd hatt skrevs från början av den brittiske författaren Michael Bond. I Paul Kings händer blev de nya berättelserna om den lilla barnbjörnen som kommer till London och tas om hand av familjen Brown, till genial familjeunderhållning.
Den nya regissören, Dougal Wilson, gör ett ganska bra jobb. Den artiga Paddington är sig lik när han reser till Peru för att leta rätt på sin älskade Tant Lucy, hon har försvunnit från ålderdomshemmet där hon bor. Hemmet är skött av nunnor och Olivia Colman gör en lysande suspekt övernunna som verkar vara delaktig i Tant Lucys försvinnande. Hela familjen Brown reser med båt genom regnskogen för att leta rätt på henne.
Kaptenen på flodbåten spelas av en grimaserande Antonio Banderas. Det blir lite konstigt. Men allra konstigast är att den helt ljuvliga mamma Mary i familjen Brown, som spelades av Sally Hawkins i de första filmerna, är utbytt mot Emily Mortimer. Det finns säkert praktiska skäl till det, men Hawkins var de två första filmernas känslomässiga och varma centrum, så det är en förlust. Men ”Paddington i Peru” är ändå ett absolut måste för oss fans.
Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Mer om hur vi bedriver vårt arbete