”Älskling” om norskt livspussel – skapar längtan efter skilsmässa

• En av Norges mest sedda filmer förra året var livspussel-dramat ”Älskling”.

• Filmen är skriven, regisserad och klippt av långfilmsdebuterande Lilja Ingolfsdottir och filmen har jämförts med Noah Baumbachs ”Marriage Story”.

• Kulturnytts kritiker Nina Asarnoj har sett en personlig film om familjeliv som också liknar en rörlig självhjälpsbok.

Titel: Älskling
Regi och manus: Lilja Ingolfsdottir
Skådelspelare: Helga Guren, Oddgeir Thine m.fl.
Genre: Drama
Betyg: 3 av 5
Går att se: Bio

Filmen ”Älskling” av den norska långfilmsdebutanten Lilja Ingolfsdottir är en kärlekshistoria på högsta hastighet från förälskelse till småbarn och parterapi. Filmens huvudperson är den högintensiva, nyskilda tvåbarnsmamman Maria. Hon har en stirrande, intensiv jägarblick och på en villafest får hon syn på en drömkille, en barnlös muskelman och musiker. Hon liksom prejar in honom i olika hörn och jag kommer på mig själv med att hoppas att han ska lyckas fly. Hela feminismen och kvinnohistorien passerar revy.

Men Maria har bestämt sig och ganska snart sliter de kläderna av varandra i hallen. Filmhistoriens kanske allra mest slitna bilder av ostoppbar åtrå. Det är förstås ett formmässigt grepp att relationen inleds i högt tempo men jag tycker det går väl fort. I nästa klipp står hjältinnan vid diskhon med två nya barn. Fyra nu totalt och i rekordfart från nykär till familjens frustrerade projektledare.

Jag förstår att det går bra för norsk film, de berättar om kärlek och sex och krocken med vardagen. Lite som fransk relationsfilm men med veckohandling. Problemet är bara att ”Älskling” liknar en rörlig självhjälpsbok. Om egentid, en kylig barndom och att man borde älska sig själv. Men jag tror ändå inte att regissören ville att jag skulle hålla tummarna för skilsmässa. Men personligt berättat och hög igenkänning för livspusslare.