Recension: Avigt hav av Marie Darrieussecq

• Det är nästan tio år sedan Marie Darrieussecq kom med en ny roman, men nu är det dags för hennes elfte sedan debuten "Suggestioner" 1996.

• "Avigt hav" handlar om Rose som tar med sig sina barn på en kryssning på Medelhavet och blir vittne till hur afrikanska migranter räddas från att drunkna.

• Anna Tullberg läser en optimistisk roman om en av vår tids stora berättelser, den om migrationer.

Titel: Avigt hav
Författare: Marie Darrieussecq
Originalets titel: La Mer à l'envers
Översättare: Lisa Lindberg

På ytan är Rose allt det som börjar bli något av en kliché i den samtida litteraturen: medelålders och medelklass, med groende tvivel på sin man, på yrkeslivet och livsvalen. Med växande panikkänslor inför klimatförändringarna och det ohållbara storstadsboendet. Framtiden kommer tillhöra de som hann bli självförsörjande innan naturen löpte amok. Hög tid alltså för Rose och familjen att flytta från Paris och tillbaka till den lilla hålan i franska Baskien där hon växte upp, för att bli rustad och redo och fylla det växande tomrummet inom henne.

Så möter Rose migranten Younès, på flykt från Niger. Det sker på nedre däck på kryssningsfartyget, den ultimata symbolen för kapitalismen. Younès hissas upp i en livbåt i den mörka decembernatten, han spottas ur Medelhavets dödliga buk. Den sömnlösa Rose blir vittne och hon fastnar för den här pojken, det uppstår en sorts magnetism mellan dem.

Så långt ett rätt riskfyllt upplägg på en samtida roman. Men berättelsen om hur Younès tar sig till Calais med blicken inställd på England och hur Rose till sist blir hjälte för en dag i sitt eget liv är en originell historia om hur obalansen i världen faktiskt kan kalibreras något med hjälp av människors stora känslighet. "Avigt hav" blir en optimistisk och utopisk roman om en av vår tids stora berättelser - den om migrationer. Och Marie Darrieussecq gör det med hjälp av humor, genom att undvika att moralisera och att återigen förlita sig på sin speciella förmåga att föra in en lagom dos magi. Jag har alltid gillat just den ingrediensen i hennes berättande.

Frihetskänslan hon lyckas få till i "Avigt hav" är inget annat än gränslös.