Ömsint om isländskt utanförskap i "En väldig vänskap"
Den isländska filmen "En väldig vänskap" handlar om Fúsi, en särling på 40+, som bor hemma hos mamma och gillar att leka. Filmen fick Nordiska rådets pris 2015.
Filmens titel: En väldig vänskap
Originaltitel: Fúsi
Regissör: Dagur Kári
Skådespelare: Gunnar Jónsson, Ilmur Kristjánsdóttir, Sigurjon Kjartansson m.fl.
Genre: Drama
Betyg: 4 av 5
”En väldig vänskap” är en film från Island utan varken får eller hästar eller ens spektakulär natur. "Fúsi" heter filmen på isländska och berättar att det här är en film om människan Fúsi. Den engelska titeln ”Virgin Mountain” har tagit mobbarnas parti och kallar honom ungefär ”Ett fettberg till oskuld”.
Men det är inte bara hans vikt som avviker från våra gemensamma normer, han bor också hemma hos sin mamma fast han är vuxen och han har inte slutat leka. En sak är väl modellbygget av Slaget vid el-Alamein, hösten 1942, med trupper och tanks placerade historiskt korrekt. Det är ju allmänt vedertaget att vuxna män får leka med modelljärnvägar och odla sin nördighet.
Men Action Man-gubbarna, var hamnar dom på skalan? Och när han sätter igång att leka med den ensamma grannflickans Barbiedockor - är det då en sällsynt begåvning för kameleontiska förflyttningar mellan barnets och de vuxnas värld? Eller är han en ful gubbe, som flickans pappa tycks tro?
De senaste åren har vi sett en rik skörd av filmer om kufar från Island placerade i en för oss icke-islänningar exotisk natur. ”Bland män och får” och ”Om hästar och män” och ”Life in a fishbowl”.
Men den här filmen rör sig mer i ett psykiskt rum. Och det är litet. Det består egentligen bara av hytten på det fordon där Fúsi manövrerar bagagevagnarna på flygplatsen. Eller i den lysrörsförsedda kantinen, där hans mer normalviktiga manliga arbetskamrater trakasserar honom. Och det är väl inte annat än logiskt att när han till slut träffar en kvinna, så är hon psykiskt sjuk. Och när läget är som värst flyttar hon in i sin egen garderob. Men hon är också levande och gillar att dansa mellan panikångestattackerna och depressionerna.
Världen växer och krymper med sina huvudpersoner. Som om den har lungor och andas. Hela filmen skälver faktiskt av ett slags skör människokärlek, den är full av den sortens tunna magiska guldstrålar man kan se runt hjässan på en ikon. Nåd kallas det visst.
Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Mer om hur vi bedriver vårt arbete