Mediespråkvårdare snart en utrotad art

Språkvårdarna i svensk press blir allt färre. Men vem tar ansvar för språket när medierna inte gör det?

Vid årsskiftet försvann språkvårdartjänsten på Sydsvenskan/HD. Det innebär att ingen av landets stora morgon- eller kvällstidningar har någon språkvårdare anställd på heltid längre. På tidningen ETC utgör språkvården totalt en heltidstjänst, men den är uppdelad på flera personer. En av dem är Hanna Gimstedt.

- Jag är ju en lyxprodukt idag. Jag är en av de få som är kvar, i synnerhet bland dem som jobbar med någonting annat än korrekturläsning, säger Hanna Gimstedt.

Förutom att läsa och rätta morgondagens tidning så jobbar Hanna Gimstedt även förebyggande med språkfrågor. Bland annat skickar hon regelbundet ut ett språkmail till tidningens anställda. Det kan till exempel handla om hur man använder språket för att framstå som neutral och opartisk.

Det utbryter nästan alltid diskussion

- Hur man beskriver någons utseende, hur andra länder än europeiska länder skildras, vilka människor som har namn och vilka som inte har det i bild och i text. Den typen av saker tar jag ofta upp och det utbryter nästan alltid diskussion.

På många arbetsplatser har reportrarna blivit färre samtidigt som man förväntas jobba snabbare. Texter ska fort ut på webben och Hanna Gimstedt tycker det märks att många språkvårdare försvunnit.

- Det är mycket slarv. Det är mycket anglicismer i modernt mediespråk. Produktionstakten märks. Vi är bara människor och även om man jobbar med skrivande så skriver man inte perfekt.

Det är svårt att tro på en text om man upplever den som slarvigt skriven

Hanna Gimstedt betonar att hon inte är någon språkpolis. Men hon tycker det är viktigt att läsarna förstår och upplever tidningen som trovärdig.

- Det är svårt att tro på en text om man upplever den som slarvigt skriven. Är den slarvigt skriven kan den också vara slarvigt researchad.

Språkrådet är en del av Institutet för språk och folkminnen och står bland annat för rekommendationer och forskning i språk. Där jobbar Ola Karlsson som även är medlem i mediespråksgruppen, en samarbetsgrupp för språkvårdare inom press, radio och tv. Han tycker att mediespråket blivit allt sämre och att det är ett problem.

- När jag frågat runt säger alla samstämmigt att det är väldigt många fler fel idag än för kanske fem år sedan. Det har skett en radikal försämring.

Vilken typ av fel är det som ökar?

- Det är mycket slarvfel som slinker igenom nu när man inte har några språkliga filter. Man har rättstavningsprogram istället som missar väldigt många fel.

Enligt Ola Karlsson har medierna större makt över språket än de själva kanske tror.

Det är den vanligaste namnformen som styr

- När Svetlana Aleksijevitj fick Nobelpriset i litteratur var det många som undrade om hon kom från Belarus eller Vitryssland. Och vem bestämmer det? Det är ingen som bestämmer det utan det är den vanligaste namnformen som styr. Bestämmer sig medieredaktioner för att gå över till Belarus, då kommer också utrikesdepartementet och nationalencyklopedin göra det. Det är så makten över språket ser ut.

Tali da Silva

tali.da_silva@sr.se