Att vänta på att bli bortsparad

För en månad sedan fick Niclas Eriksson beskedet att hans tjänst som fritidskonsulent inom omsorgen i Ljungby eventuellt skulle sparas in, det vill säga försvinna. Hur gick tankarna? Bitterhet? Ledsamhet? Panik?

- Jag visste hela tiden att det inte var mig det var fel på, utan att det var ekonomin i kommunen. Den kunskapen var viktig att ha med sig hela tiden, berättar Niclas Eriksson som för några år sedan fick kommunens kulturpris för sitt jobb som fritidskonsulent.

- Men jag minns exakt hur chockad jag blev när jag en kort stund innan jag skulle inviga en mässa och välkomna en massa människor fick beskedet att min tjänst skulle sparas in. Och jag blev mest orolig för hur det skulle gå för verksamheten, inte alls särskilt orolig för hur jag skulle drabbas.

Socialnämnden hade i onsdags möte och klubbade då igenom besparingar på 2,5 miljoner kronor, vilket bara var en viskning jämfört med de 26 miljoner man befarade skulle sparas in. Socialnämnden kommer nu att be om mer pengar av fullmäktige i Ljungby.

Strax efter mötet i onsdags fick Niclas beskedet att hans tjänst inte sparas in. Lyckan var total på Kulturfabriken där han jobbar och när vår reporter Per Brolléus kom in i lokalen för att träffa Niclas, möttes han av en kvinna som om och om igen sa: "Det är skönt att det är över nu".