Komplicerat införa flygförbudszon

Publicerad 8 mar 2011 · kl 14:17

Saudiarabien och sex gulfstater kräver precis som Frankrike och Storbritannien en flygförbudszon över Libyen. En metod som användes under Irak och Bosnienkrigen, men som inte alltid räddar liv. Dessutom är det resurskrävande.

– Rent militärt är det inte något problem att införa en flygförbudszon över Libyen, säger Douglas Barrie, flygförsvaranalytiker vid Internationella Institutet för strategiska studier, IISS i London.

– Men det skulle kräva att militära resurser flyttades från andra konfliktzoner, som Afghanistan, hävdar han och får medhåll av andra militära experter. Det som krävs är både stridsflygplan och stödflyg, något som innebär att dessa plan måste baseras i området.

Kostnaderna handlar både om att flytta resurserna och själva bränslekostnaden. Men det är inte heller säkert att en flygfri zon kan stoppa allt våld på marken, att övergrepp begås.

Det är kriget i Bosnien ett exempel på. 1992 beslutade FN:s säkerhetsråd i resolution 781 att inga militära flyg utan tillstånd fick passera bosniskt luftrum. Att så inte skedde övervakades av NATO, men om någon bröt mot förbudet innebar det egentligen ingenting. Bara under 1993 rapporterades 500 överträdelser mot förbudet, vilket resulterade i resolution 816 då allt obehörigt flyg förbjöds.

Men zonen kunde inte stoppa massakern i Srebrenica när 8 000 muslimska män dödades.

Både Storbritannien och Frankrike förbereder ändå en resolution till FN:s säkerhetsråd nu i veckan om att införa flygförbudszoner i Libyen.

– Väst har utan tvekan tillgång till tillräckligt mycket attackflyg för att införa en zon i Libyen, säger Ben Barry till nyhetsbyrån AFP. Däremot är det inte säkert att det finns tillräckligt med stridsvagnar, spaningsflygplan och övervakningsutrustning utan att tvingas ta det från t ex Afrikas horn eller Afghanistan.

Fredrik Lindvall, säkerhetspolitisk analytiker på FOI, säger till TT att en flygfri zon förutsätter legitimitet, tidigare flygstopp har varit kopplade till FN-mandat. Nästa fråga är vem som kan tillämpa det.

– Det är väl egentligen USA med hjälp av till exempel Nato. Eftersom den nuvarande presidenten i USA absolut vill göra de flesta saker multilateralt är man noga med både FN-mandat och att man inte gör det på egen hand.

Om någon vill upprätthålla en flygfri zon på alla höjder, även för till exempel helikoptrar, måste man kunna flyga nära marken. Då kan till och med mindre luftvärn vara ett hot. Att då urskilja parterna kan vara komplicerat.

– Om man ska upprätthålla flygförbudszonen är det svårt att veta vilka som utgör ett hot från marken, säger Fredrik Lindvall.

Ett annat alternativ som föreslagits är möjligheten att gå in med marktrupper i landet. Att öppet delta i strider på det sättet blir svårt enligt Lindvall. Han ser inte vem som kan engagera sig öppet på det sättet - att det inofficiellt har funnits utländska soldater tror han däremot är sannolikt:

– Det är mycket troligt att det finns många typer av specialförband och agenter som är inne och rör sig i Libyen just nu, säger Lindvall.

Flygförbudszoner existerar redan i flera länder, särskilt i närheten av säkerhetsklassade byggnader, kärnkraftverk i Negevöknen i Israel eller en australisk rymdforskningsstation utanför Alice Springs.

Men också vid turistmagneten Machu Pichu i Peru råder flygförbud, liksom Taj Mahal i Indien.

EkotAnsvarig utgivare: Klas Wolf-Watz

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.

Mer om hur vi bedriver vårt arbete

Nyheter från Ekot