Enkelbeckasin (Gallinago gallinago)

Horsbock, himmelsget, mosapytta, kärrsmäckra … Enkelbeckasinens bräkande läte har alltid fascinerat folk och gett upphov till en lång rad lokala namn.

Det karaktäristiska bräkande ljudet framkallas när hanarna slungar sig brant nedåt i flykten medan de spärrar ut de yttersta stjärtfjädrarna som då kommer i kraftig vibration.

Enkel kallas fågeln sedan gammalt för att skilja den från sin större släkting dubbelbeckasinen (som alls inte är dubbelt så stor).

Enkelbeckasinen är betydligt vanligare än både dubbelbeckasinen och dvärgbeckasinen. Den finns i hela landet vid kärr, diken, myrar, sjöängar och stränder. Vintern tillbringas vid Europas och Nordafrikas västkuster.

(Gallinago gallinago)