Skogman skrev i gammal dansmusikstil

Vilken stil skrev Thore Skogman i egentligen? ja, kärnan i hans repertoar är en schlager kopplad till vad vi skulle kunna kalla gammal dansmusik, säger docenten i musikvetenskap vid Stockholms universitet och författaren till flera böcker om svensk populärmusik Per-Erik Brolinson.

– Det är åtminstone kärnan i hans repertoar. Det är ju ofta danstyper som signaleras i titlarna som ”Surströmmingspolska”, ”Bergsprängartango, ”Storfiskarvalsen”, ”Svenska flaggans hambo” och även andra låtar har tydliga anknytningar till det här, säger Per-Erik Brolinson och fortsätter:

– Det här är en tradition som går tillbaka till bondkomiker som sedan framträder på revyer och kabaréer kring sekelskiftet men sedan kryddar Thore Skogman det här - exempelvis Twist i menuett som kom trea i Melodifestivalen 1963 framförd av Lasse Lönndahl och Pop Opp I Topp. Han anknyter gärna till samtida företeelser med litet glimten i ögat så att säga.

Ofta är det ögonblickbilder från glesbygden eller utanför storstäderna som Thore Skogman förmedlar:

– Det är sällan Stockholmsmotiv.

Musikaliskt är Thore Skogman mycket svensk, säger Per-Erik Brolinson:

– Det kanske svenskaste vi har inom populärmusiken är det arv som grundar sig i dragspelsmusiken och musiken på dansbanorna ute på landsbygden. Litet Jularbo-repertoar fast med text.

Per-Erik Brolinson noterar också ett mer sentimentalt stråk hos Thore Skogman och att också det kan härledas bakåt:

– I låtar som ”Ensam jag är” och ”Tio tusen röda rosor” kan man också se något av skillingtrycksmentalitet, om man kan kalla det för det.